Vi når Rob Bordson på telefon i hans hemstad Duluth, en stad med 87.000 invånare i Minnesota i USA.

- Ja, det är här jag växte upp och föddes. Jag växte upp som hockeyspelare här. Jag lämnade för ett juniorhockeyår på ett annat ställe, men återvände för att spela collegehockey här i min hemstad.

Rob berättar också om delstaten Minnesota, svenskbygden med fina universitet och hockeyutbildningar.

- Man säger att Minnesota är Amerikas hockeystat och sporten är populär här. Duluth är en stor hockeystad, här finns en stor hockeyfamilj med många riktigt duktiga hockeyspelare som kommer härifrån. Definitivt ett bra hockeydistrikt.

{!A} {!B}

- Universitetet Minnesota-Duluth har vunnit nationella collegemästerskapet tre gånger under de nio senaste säsongerna, så jag hade otur mina tre år och fick inte vara med och vinna. Det gjorde däremot Peter Krieger, som också kommer med till Västervik, han har varit med och vunnit hela klabbet de två senaste säsongerna.

Efter collegehockeyn var det tänkt att Rob skulle spela NHL-hockey, då han redan efter sitt tredje collegeår skrev tvåårskontrakt med Anahem Ducks. Men det blev mest spel i AHL mellan 2010 och 2016, spel i totalt sex olika AHL-klubbar under sex år (Syracuse Crunch, Adirondack Phantoms, Rochester Americans, tillbaka till Adirondack Phantoms, Chicago Wolves, Providence Bruins och Iowa Wild).

{!C}

- Ja, jag spelade sex år i AHL, där hoppade jag också runt en hel del mellan lagen. Sex år och över 300 matcher, det är ganska mycket i den ligan.

- AHL är ju en utvecklingsliga för NHL och det finns mycket bra spelare där som utvecklas för att sedan gå vidare till NHL. Vid senaste NHL-lockouten (2012-13) var det ganska många yngre riktigt duktiga spelare som du normalt sett ser i NHL som kom till AHL, då var det extra tävlingsinriktat och tufft i ligan.

- Det finns även en del lag med bra fans i AHL, jag hade turen att få spela en säsong i Chicago Wolves och deras supporterfölje är riktigt bra. Även Hershey Bears har mycket supportrar. Många fans följer den ligan, absolut.

Sedan vände Rob blicken till europeisk hockey och valet föll på spel i tyska förstaligan DEL 2016-2018, först i klubben Fischtown Pinguins i Bremerhaven och därefter i Düsseldorfer EG.

{!D}

- Jag kände att jag behövde en förändring och en utmaning, jag ville försöka axla en större roll som spelare. I AHL fick jag oftast inte alls samma roll som jag haft i college och när jag kom över till Tyskland fick jag äntligen chansen att visa upp mina offensiva egenskaper igen. Jag hade en väldigt bra första säsong, det gick precis precis så bra som jag hade hoppats och trott att det skulle gå. Men enkelt uttryckt ville jag åstadkomma en ändring och spela i europeiska hockeyligor och det var ett lyckat drag för mig.

I Tyskland, precis som i Sverige, spelar man på en större isyta än i Nordamerika, något som inte Rob Bordson haft något emot.

- Det var en del tillvänjning i början, men jag hade spelat på stor is innan eftersom några lag i collegehockeyn hade större rinkar. Men det var länge sedan redan då.

- Jag gillar den större isytan, den innebär mer skridskoåkning men man får definitivt mer tid och utrymme för att hitta bra passningar till fristående spelare. Jag gillar hockey med individuell skicklighet och gillar den stora isen, den ger tid till snyggt spel.

Du gjorde klart mer poäng i DEL än i AHL, passar ditt spel bättre på den stora isen?

- Ja, jag tror det. Men jag fick också äntligen chansen att spela i en mer offensiv roll i Tyskland. Mer powerplay och liknande spelsituationer. Men den stora isen passar mig, jag har inga klagomål, haha.

Sedan valde du Dornbirner EC i österrikiska förstaligan, hur jämför du klassen på spelet och spelarna där mot den DEL?

- Det är svårt för mig att svara på, för jag spelade bara fyra försäsongsmatcher och skadade knäet så allvarligt att jag missade resten av säsongen redan i den femte matchen. Dessutom var alla försäsongsmatcherna mot lag från andra länder, som Schweiz, så det är svårt för mig att svara om de österrikiska lagens klass. Men det finns många bra spelare i den ligan, flera spelare har varit i NHL tidigare, så jag tror att den håller ungefär samma klass som DEL i Tyskland.

Skadan ja, det var en korsbandsskada som Rob åkte på för drygt ett år sedan. Ett hårt slag som spolierade hela säsongen.

- Jag slet av korsbandet och det höll mig borta från ishockey en hel säsong. Jag opererades och rehabiliteringen gick enligt planering.

- Jag reste hem både för operation och rehabilitering, samtidigt passade jag på att läsa de fyra sista kurserna som jag saknade i min utbildning på University of Minnesota-Duluth.

Vad studerade du?

- Jag tog en kandidatexamen i företagsekonomi och en examen i finansiell analys.

Grattis!

- Haha, tack, Det tog mig tolv år att avsluta en fyraårig utbildning, men nu är jag klar så det är ju det viktigaste, haha.

Nu har Rob Bordson varit i full träning ett bra tag.

- Ja, jag avslutade min rehab för två månader sedan och jag har varit på is i ungefär fyra månader redan. Jag är tillbaka till full träning nu och redo för nästa hockeysäsong.

Hur känns knät nu?

- Det känns bra, jag känner ingen skillnad alls mot det oopererade knäet, så det har känts riktigt bra de senaste två månaderna. Det är skönt att inte behöva oroa sig för knät mer. Om något var bra med min knäskada, så är det att jag inte stressade innan jag gjorde comeback utan såg till att vara helt återställd först.

Vad vet du om Västervik och HockeyAllsvenskan?

- Jag vet att staden ligger vid östersjökusten, precis vid havet. Jag vet inte så mycket om ligan, men att den har många duktiga yngre svenska spelare. Nu har jag ju aldrig varit i Sverige, så det är svårt att svara.

- Jag har pratat med en del spelare som varit i Allsvenskan och de sa att det finns många bra spelare som är duktiga skridskoåkare. Men det kommer att vara mycket som är nytt för mig, så jag vet inte exakt vad jag kan förvänta mig.

Har du haft några svenska lagkamrater i din karriär?

- Jag har spelat med Sebastian Wännström i Chicago Wolves, han är väl i SHL nu, i HV71 förra året va? Annars har jag spelat mer med finländska spelare än svenska, tror jag.

- Däremot känner jag Jack Connolly väl, han kommer också från Duluth. Han spelar ju i svenska ligan. Jag spelade både junior- och collegehockey med honom.

Spelade du med Jack Connolly när han fick Hobie Baker-priset för landets bäste collegespelare i hela NCAA-ligan?

- Nej, det var två år efter att jag spelade med honom, men jag spelade med honom hans två första år på college.

Han hade en fin säsong i Luleå det senaste året han har en fin karriär i Sverige, berättar jag, men Rob har koll och säger.

- Ja han är en riktigt bra hockeyspelare och han har hittat ett nytt hem där, jag förstår att det går bra för honom där.

Du kommer att bli en av de äldsta i Västerviks lag den här säsongen, hur tänker du kring det?

- Jag är redo att ta på mig en ledande roll om de yngre spelarna behöver någon äldre att se upp till. Jag har inte spelat i svensk hockey innan, men jag har lång erfarenhet av proffshockey och tre år i Europa, så en del kunskap har jag ju samlat på mig.

- Om något, så har jag kommit till den punkten i min karriär att jag måste ta en mer ledande roll med ålderns rätt. Jag är helt OK med det. Samtidigt spelar det ingen roll hur ung eller gammal en spelare är, när du är med i ett lag måste du behandla alla lika. För mig är det inte en stor sak, men det känns bara bra om jag kan vara en förebild för yngre spelare.

Västerviks IK ses nog av de allra flesta som underdog i och med att klubben är relativt ny i allsvenskan. Hur ser du på att komma till en sån klubb?

- Det känns som en stor möjlighet att få komma in i ett sådant lag. Västervik hade en bra säsong förra året med topp åtta-placering, så det finns att bygga från där. För ett par år sedan hamnade ni i toppen av tabellen också, så potentialen finns för att få till en riktigt lyckad säsong. Jag ska försöka ta fram mitt bästa spel och försöka vara en veteran och ledare, så att jag kan hjälpa de andra killarna att hålla fokus hela säsongen så att vi får en bra säsong.

Beskriv din spelstil.

- Jag är en 200 ft. centerman (ungefär ”center med hela banan som min specialitet”). Jag gillar att spela pucken, är mer av en passningsläggare än en avslutare. Ser mig själv som en playmaker, jag gillar att föra ett powerplay där jag kan lugna ner spelet och så.

- Jag tar även ansvar i defensiv zon, jag har alltid känt stolthet över att försöka vara bra i alla delar av spelet, både offensivt och defensivt.

Kommer du att ta med någon familj till Sverige?

- Japp, min flickvän och mina hundar följer med till Västervik. Inga barn. Jag tror att vi kommer första veckan i augusti.

Till sist, har du någon hälsning till fansen i Västervik?

- Ja gärna, jag är väldigt exalterad av chansen att spela i Västervik den här säsongen. Jag längtar verkligen tills vi kommer igång om en månad, vi ses!

{!E}